Jag och I drömmer oss bort. Från den här förljugenheten. De fula fasaderna. Det trasiga i våra hjärtan. Vi tar en resa som är bekant för mig men okänd för I. Vi far iväg. Så småningom. Tills dess spatserar vi på soliga dagars Brändaholm. Jag läser Amanda Svenssons debut från 2008, Hey Dolly, och ryser i kroppen, den är så ivrigt jävla bra. Till helgen ska jag skriva en värdig dikt åt mormor och se på ytterligare stugor och hus nära kusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar