Och när jag tänker tillbaka på helgen ser jag fingrarna genom ditt oduschade hår, ljusstaken som vi somnade ifrån utan att släcka och rödvinsberusningen i dina ögon. Och därför ler jag, när jag hittar bruna hårstrån på min kudde, därför saknar jag att avbryta dig, mitt i en meningslös mening.
1 kommentar:
du måste ju blåsa ut ljusen, din toka. nu blir jag orolig.
Skicka en kommentar