Sitter på jobbet med hjärtat i handen, tekulan i glaset, fingerkladdet och ivret efter att skriva. Men ur mig kommer ingenting. Jag har kommit in i den hopplösa skrivkrampen. Men jag tänker leta upp Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna för jag har hört att det finns sidor värt att vika och spara på i den. Och jag hoppas att den kommer hjälpa mig och ge mig den där fördömda inspirationen. Så minns jag vad Annie sa till mig under projektarbetet då ingenting ville sig. Att jag skulle sätta upp ämnen att skriva om. Det fick bli mormor, bilar och konserter. Och texten om mormor blev den bästa jag nog skrivit i mitt hittills upplevelsefattiga liv. Jag kanske borde resa, kanske finns det något att skriva om då. Förhoppningsvis räcker det med Prag. Jag inbillar mig det.
Och jag tänker försöka engagera mig i den framtida uppsatsen, för i vår kommer det finnas människor jag vill träffa, öl jag vill dricka och ängar jag vill sitta på.
3 kommentarer:
Böcker, ja! Inspirationen kommer snart igen, men man ska nog inte hetsa fram den, då håller den nog borta längre. En sak till... Kan du inte publicera projektarbetet om mormor? Vill gärna läsa.
PUSS
Överseende med mina konstiga meningar och bortglömda ord.
Läsbart är viktigast, kanske.
jovisst kan jag publicera det för min fina stammisläsare. tycker nog nästan att du borde få hela projektarbetet, har några över.. P har en bok annars men den har han väl slarvat bort.
Skicka en kommentar