Jag funderade på att skriva citatet i ett sms och skicka men vågade inte och tryckte mobilen varm mellan handflator för det var kallt ute, det var det säkert. Han hade behövt se hur jag tänker. Han hade behövt höra den där textraden som egentligen inte är menad/ägnad för oss utan för ett helt annat problematiskt par med såriga hjärtan och missförståndslivsöden.
---
I'm at my best when I'm at my worst
,
We're at our worst when it's from our lips
,
And I wish that we had never talked
Our hips said it all
---
Och jag kommer sätta det i ord, det har jag lovat mig själv, men inte nu, för han är ingen man har, men han finns omkring och jag låter han finnas tills vi går in i en ny fas eller en ny årstid då det finns ursäkter som idag faktiskt inte existerar. Jag kan inte komma på en endaste undanflykt.
1 kommentar:
fattar inte hur den bara kan vara så.. punkt. här kommer en till!
http://www.youtube.com/watch?v=KXWPs37o4QE
Skicka en kommentar