När jag var yngre kallade jag alla i min närhet för dumma i huvudet. Nu kallar jag enbart mig själv det. Imorgon får jag träffa mamma och pappa. När han var ung sålde han korv i en liten lucka. Alldeles bredvid fanns en flod och en bro och en väg. Då sällskapade han med mamma. Jag vet inte om det var hans första kärlek, men jag vill hemskt gärna tro det. Han hade en ljusblå bubbla och många beundrarinnor från Stockholm som skickade brev som han nog faktiskt aldrig svarade på. Men han sparade de bifogade fotona i en byrålåda. Jag minns speciellt en av en ljushårig flicka som satt på en stenig slätt med ett mörkt diadem i håret. En del tyckte att pappa såg ut som en spanjor med de mörka håret och långa polisongerna. Han heter Bertil men trots det har han alltid blivit kallad för Micke.
3 kommentarer:
Jag trodde det var Peter först.
det tar jag som en komplimang. och snälla, ta upp ditt bloggande igen, om det så bara är en blogg som jag har tillgång till
bra att tina sa det där! jag har ju sagt det förut att peter är lik din pappa som ung!!
Skicka en kommentar