Sidor

torsdag 14 januari 2010

En blygvinks iakttagelser

Något jag tycker om är att sitta på biblioteket och lyssna på människors konversationer och då och då snegla på dem. Själv ser jag förhoppningsvis tämligen ointresserad ut. För sanningen är den att jag har fantiserat mig fram genom hela livet. Om personer som åkte på samma buss som mig, där jag la samman hållplatser och knöt en historia fylld av samband och övertygelse. Om personer som går förbi min lägenhet och bor i mitt lägenhetshus. Jag kommer ofta på mig själv med att stirra på namnskyltarna på brevlådan och ibland kanske med en smygande blick ana posten de fått. Igår fick exempelvis hon/han bredvid mig ett stort paket med handskriven text och små ditritade apor på. Och genast dök en bild av både avsändare och mottagare upp i mitt huvud.

Jag är dock som mest förtjust i att måla upp ett scenaro kring äldre människor och deras vardagstristess. Klockor som tickar en takt bara de kan känna och med en doft av kaffe i termosen. Eller som mormor säger, tv-kannan. Och hur de njuter av kvällens minnenas television avsnitt eller längtar till kungafamiljens årskrönika. Hur de darrhänt fumlar med kvällstabletten och ensamt ger en blick åt det där obligatoriska fotografiet på nattduksbordet, prytt med en virkad duk, oftast. Det är och kommer antagligen att förbli mina svagheter med detta lilla livet.

5 kommentarer:

PAPPAN OCH HAVET sa...

ja jättegärna en uffelista! jag lyssnar mest på tre låtar, jag tror de är äldre. det var en man som stal en dröm, sista porten, precis som en kvinna och tisdag morgon. första och sista gillar jag bäst.

ALFAHANNA sa...

Jag har bara hunnit läsa detta inlägget, men du skriver himla fint och jag kommer absolut att läsa flera.

Lisa sa...

iakttagelser är alltid bra tycker jag. och när man skriver ner det såhär tror jag att man lär känna sig själv och av att läsa andras, kommer man närmre dem. det var fint och jag känner mig. mer iakttagelser! (som jag inte alltid tjatar om mer...)

Lisa sa...

sista: känner igen mig*

Anonym sa...

Beskrivningen av de äldre människorna var mycket fin, koncis men ändå omfattande, gav en bra känsla. Själv har jag tränat lite på min romantiska sträng idag (den där jag skriver "jag", "du" och "vi" och sånt)